Det var denna ståndpunkt jag ville utmana när IPad Pro äntligen kom till Sverige. Går det verkligen att vara effektiv i arbetet utan mus, riktigt tangentbord, flera skärmar och appar istället för installerade program? Svaret blir ett tydligt ja, i 95% av mina use case.
Batteriet är väl tilltaget i IPad Pron och operativsystem optimerat. En vanlig arbetsdag med mail, surf, youtube (titta på Ryska fail-clips tillhör mina arbetsuppgifter), hålla presentationer m m fick aldrig ner batteriet under 40%. Laddning sker via Lightningkontakt vilket betyder att det finns laddare överallt.
Ett bra litmus-test
Till vardags jobbar jag som produktägare och mina arbetsuppgifter brukar innehålla mycket email, hålla workshops, möten, QA, skapa/hålla presentationer, kalkyler etc. För dessa usecase fungerar IPad Pro mycket bra. I de få exempel när jag faktiskt tog fram min laptop handlade det om editering av stora spreadsheets där mycket data skulle kopieras fram och tillbaka eller för tjänster som hade otroligt dålig eller icke existerande mobilupplevelse.
I det första fallet så känns workflowet att exportera en excel-fil från något affärssystem, för att sedan pivotera och sedan maila iväg som en rapport väldigt förlegat och säkerligen något som framtidens AI och smarta tjänster kommer sköta åt oss. I det andra fallet så är det ett bra litmus-test för vilka företag som kommer ha det svårt att överleva framöver, om man 2016 inte har en fungerande lösning för det mobila ekosystemet.
Några saker jag tycker ha fungerat bra som oftast ifrågasätts:
Tangentbordet
Jag var väldigt skeptisk till det i början och i vanlig ordning med nya tangentbord tog det några timmar att vänja sig. Apple har lyckats tillverka ett väldigt bra tangentbord som är enkelt att skriva med samt att fälla ihop. Efter någon dag skriver jag lika snabbt och precist som med min laptop.
Touch
Att interagera via ett touchgränssnitt istället för en mus tar en stund att vänja sig med. Däremot känns det naturligare efter ett tag och det öppnar upp flera andra intressanta användningsområden. Många tangentbords-hotkeys har följt med över från PC-världen vilket gör att mycket av navigationen fortfarande sker via tangentbordet.
Efter de tre första dagarna med enbart Ipaden som arbetsredskap var jag tvungen att starta min laptop för att hämta några filer. Jag behövde då pausa Spotify efter en stund på min laptop och helt reflexmässigt tryckte jag på pause-knappen med fingret två gånger utan att något hände. Under den korta tiden hann jag bli irriterad över att touchgränsnittet "laggade", innan jag upptäckte mitt misstag och skrattade högt för mig själv.
Splitscreen
En sak jag har lärt mig att uppskatta är att slippa tänka på fönsterhantering eftersom varje app tar upp hela skärmytan. Det ger även ett behagligt fokus. Ibland måste man (tyvärr) multitaska och med iOS9 introducerades splitscreen vilket möjliggör att du kan ha två appar bredvid varandra.
Mobilitet
När "Ultraportable" konceptet blev populärt i mitten av förra deceniumet trodde jag att nu var vi klara, vi behöver inte tunnare och lättare datorer. Men datorerna blev tunnare och mindre och med varje ny iteration så kändes den tidigare klumpig. Därför känns det lite underligt att säga att jag har känt mig mer mobil med Ipad Pro:n när t ex den nya Macbook:en inte är särskilt mycket större.
Men det är inte bara storleken som spelar roll utan även fördelarna som ett nerslimmat mobilt operativsystem ger jämfört med ett fullfjädrat operativsystem. Ingen "wake tid", utan bara trycka på fingeravtrycksläsaren och du återupptar arbetet direkt från där du slutade. Jämför det med när du inte vill stänga ditt laptop-lock när du ska gå till nästa möte eftersom du inte orkar väcka datorn och logga in.