Några tankar från Öredev 2014

Jag har tidigare varit på NDC och kände nu att det var dags att pröva något nytt. Bara genom att titta på programmet till Öredev, tyckte jag mig ana något av en skiftning av fokus på de ämnen talksen handlade om. Medan NDC var inriktad på hur den agila processen fungerade ur ett ganska mekaniskt perspektiv (olika xp practices, hur skrivs en story på bästa sätt etc) så var inriktningen på Öredev mer av interaktiv karaktär. Här fanns det många olika diskussioner som handlade om hur vi som människor kan interagera med varandra på ett bättre sätt. I en tid av där jag märker av mer och mer scrumcertifieringshets och ramverkifiering från olika håll, känns det härligt att det finns en rörelse framåt som fokuserar på hur vi kan få människor att göra grymma saker tillsammans.

Dag 1

Startade dagen lite i en dimma som det så lätt blir med en tidig uppgång. Fick bra skjuts i steget på flygplatsen med en banan och jordgubbsshake som när sockerkicken lade sig typ 15 minuter senare resulterade i en fin power napp innan vi landade i Malmö. Vid incheckningen konstaterade jag att en i år fick en otroligt sympatisk tygväska med en enhörning på, folk som känner mig vet att det nog finns få öppningar på en konferens som skulle kunna få mig mer välvilligt inställd än detta. Ett genidrag! (har ej kunnat bekräfta om pr-kvinnan Christina Salibastod bakom detta eller ej)

Temat för konferensen var något i stil med man loves machine / machine loves man. Som gammal synthare uppskattade jag det kraftwerkinspirerade utseendet men feminazgulen i mig tycker att det kändes tråkigt att använda "man" i samband med en utvecklarkonferens, det var ingen direkt superbrist på snubbar om vi säger så.

Innan första talket började stötte jag på min gamla kollega Joel Abrahamsson och vi hann prata lite kort om hur allting suger men att det finns något ganska härligt i det. En bytte från c# till ruby när c# inte var bra nog, ruby till node, node till go och någon gång i framtiden go till något annat. Det kanske är lätt att tolka som deprimerande men jag tycker det finns en härlig blanding av framåtrörelse och nonchalans i det där som tilltalar mig på något sätt.

Careful with Those People Skills: You'll Poke Somebody's Eye Out!

Först ut var Angela Harms med Careful with Those People Skills: You'll Poke Somebody's Eye Out! (Oredev har inte fått ut videon än så ni får hålla tillgoda med en annan version). Upplägget var en analysering och nedbrytning av vanliga råd som ges kring people skills (är social kompetens en bra översättning för detta begrepp?). Ett centralt tema för mig som jag tar med mig är olika funderingar kring nyfikenhet. Till exempel pratade hon angående så kallade powerful questions om hur mycket bättre det är att vara ärligt nyfiken istället för att ställa frågor som får en att verka vara nyfiken.

Ett annat exempel som känns väldigt bekant var när hon vid en code review uttrycket sig något i stil med WTF kring någon kod. I grunden var hon nyfiken på varför denna lösning valts eftersom hon inte alls förstod den men en WTF är väldigt lätt att tolka som en attack och mottagaren hamnar lätt i en försvarsposition vilket ger låga odds för en givande kommunikation. Vår industris lilla besatthet av att påpeka hur katastrofalt dålig andra än vi själv är på att skriva kod känns halvfräsch och en rest som kan få stanna i garderoben. Det är något jag själv måste tänka mycket mer på.

Be brave and vulnerable

Dagen fortsatt med Gitte Klitgaard som pratade om vikten av att vara modig och sårbar. Hon började med att prata om att det på många sätt är märkligt att en på jobbet agerar som en "professionell" person och lämnar så mycket av det som är en själv hemma. En kollega som urspringligen var från Indien kom efter att noterat att hon låtsades öppna de automatiska dörrarna genom sina jedikrafter fram och frågade You do a lot of silly stuff, can I ask you some silly questions? 

You do a lot of silly stuff, can I ask you some silly questions?

Frågorna var såklart inte på något sätt löjliga utan handlade om skillnader mellan indisk och tysk kultur. Eftersom det i det agila arbetssättet är så viktigt att både kunna be om hjälp och erbjuda andra hjälp är att våga vara sårbar viktigt.

Hon pratade vidare om hur hon genom att sluta försöka passa in och var sig själv och blev accepterad för den hon var fick en känsla av att för första gången på riktigt passa in. Jag drabbade av en stark flashback till känslan av samhörighet när jag efter att ha spenderat de första 14 åren av mitt liv i Mantorp (otroligt meningslös ort) åkte på skolresa till Stockholm och besökte Sound Pollution (köpte första Cradle of filth-skivan) och Science Fiction-bokhandeln (köpta Akira och Ghost in the shell på VHS).

Jag blev av någon anledning också påmind om en samtal jag hade med Therese Lindberg för några år sedan om att vara resurs VS att vara människa, något som hon också skrivet mer om här.

Building web applications with ASP.NET vNext

Rent generellt har jag svårt för dragningar av nyheter i ramverk. Speciellt MS-centrerade som oftast handlar om att det går och dra och släppa en ny grej "without a single line of code !!1!1!one1!". Därför var det otroligt glädjande att konstatera att MS (här representerade av Justin Beckwith) verkligen verkar vara inne på rätt spår.

Det fanns ett välkommet fokus på att bryta ur funktioner som tidigare varit hårt knutna till Visual Studio till mindre konsolfunktioner (jag kommer ju inte sakna att installera någon form av Visual Studio på alla världens byggmaskiner) och göra hela pipelinenen mer pluggbar. Eftersom jag ägnar ganska mycket av min tid på olika slags tester blir den nya konfigurationsmöjligheterna med commands (mer info här) för att enkelt spinna upp nya siteinstanser och så vidare mycket användbar. Gick ifrån sessionen och kände mig ganska peppad vilket måste ses som ett gott betyg.

8 simple testing rules

Jimmy Bogard började prata om den älskade testpyramiden och visade sin variant av den som såg ut så här:

Då jag själv 2011 lovade mig själv att aldrig ge mig in i diskussion om vad en enhet är i enhetstestbegreppet eller vad som skiljer dem från integrationstester (because skittråkigt) kändes det här som den mest rimliga pyramiden jag sett. Herr Bogard lämnade oss med följande fyra sluttips:

Test until you're bored

• Ship, ship, ship

• Test until you're bored

• Listen to your tests

• Allow your approach to change with the context

Kvällen slutade sedan med en himla trivsam middag med mina teamkompisar Mats och Susanne på SOT (ej spons) där vi pratade igenom dagen samt, i kölvattnet av gamergate, kvinnor inom tech, mansplaining, kommande rekryteringar och hur vi kan bli bättre på att ge feedback.

De som stannade kvar på Öredev fick se ett mycket omtyckt talk av Dan North.

Dag 2

När jag kommer ner till frukosten på hotellet hör jag direkt att de spelar Camera Obscura. Innan vi fortsätter kanske det vore på sin plats att reda ut top 5 skottska band? Känns rimligt.

• Boards of Canada

• Belle and Sebastian

• Camera Obscura

• Orange Juice

• Ballboy

Eftersom jag redan var i en sådan skotsk state of mind var det så ljuvligt att se morgonens första keynote där Keavy McMinn i fyrtio minuter bland annat pratade utbildning, konst och vikten av att använda emojjis i skriftlig kommunikation på den mest härliga skottska dialekten.

Continuous discovery - the power of pure agile

Jag har halvföljt Woody Zuill lite på avstånd och har varit fascinerad kring hans (och andras) tankar om no estimates / beyond estimates så jag hade höga förhoppningar på det här talket. När jag närmade mig salen såg jag att Woody redan hade börjat prata trots att det inte skulle börja förens 10 minuter senare så jag gick in och satte mig. Jag kan inte alls sätta fingret på varför men de tio minuter som han pratade om sina erfarenheter från sitt track and field-lag från sina high school år var nog konferensens höjdpunkt. Jag kommer inte riktigt ihåg vad han pratade om och det är tyvärr inte med på den publicerade filmen men bara jag tänker på det blir jag helt varm i kroppen.

Själva talket var precis så bra som jag hade förhoppningar om och behandlade upptäckande ur olika aspekter. Hela andemeningen sammanfattas nog ganska bra i meningen

It's in the doing of the work that we discover the work that we must do.

Om flödet vid utveckling ser ut något som följande: "Idea => Story => Design & code => Deploy to real us => Feedback => Evaluate => Idea => ..." finns det vid varje steg i den "processen" möjligheter att upptäcka saker.

En annan sak som knöt an till det Jimmy Bogard pratade om dagen innan var att Woody förespråkade att leverera funktioner/egenskaper tills mottagaren verkar uttråkad av det som levereras. Då har vi antagligen passerat gränsen för vad som verkligen levererar egentligt värde. Med Woodys "delivery features until bored" och Bogards "test until bored" känns det ju inte omöjligt att Pet Shop Boys seglar upp som agila förebilder snart.

Noestimates unplugged - a conversation about agile-as-you-mean-it

Fortsatte med Woody Zuill-spåret där vi fick bevittna en konversation mellan honom och Vasco Duarte. En väldigt intressant synpunkt de för fram är att vi har konstaterat att vi är väldigt dåliga på att estimera. Vi försöker då hitta olika sätt att bli bättre på att estimera men det är ganska få som ifrågasätter varför vi estimerar, vad vi använder estimaten till och om vi överhuvudtaget bör estimera. Lägligt nog har xkcd gjort en (som vanligt) briljant bild om effektivitet som anknyter till konversationen.

Allt som allt var det ett mycket intressant samtal och jag önskar att de hade en podcast eller liknande, hade gärna lyssnat vidare. 

Sammanfattning

Allt som allt var Öredev en mycket angenäm upplevelse. Jag hade på förhand hört att det var en konferens som hade mycket fokus på utbyte mellan olika människor och det fanns många tillfällen att diskutera och alla talarna var ofta tillgängliga om en hade fler frågor efter deras talks.

Jag notera också hur fruktansvärt svårt det är att sammanfatta talks som mest drar igång olika tankar på ett internt plan utan att låta otroligt banal, ytlig och life quotig.