Hallå där Nevena, berätta gärna om hur ditt intresse för det digitala började!
– Den första gången jag kom i kontakt med algoritmer och programmering blev jag helt förtrollad.
På den tiden hade vi inte Scratch eller liknande verktyg som gör programmering roligare och mer lockande för barn. Vi hade bara tillgång till tråkiga Basic och Pascal (eller någon pseudokod-variant av dem) men som ändå var spännande. Övningar gjorde vi oftast på papper eller på tavlan, mina anteckningsblock var fulltecknade med massor av geometriska former. Jag tyckte att det var så kul att jag kunde skriva ner en problemlösning i form av tydliga instruktioner i en algoritm. Ibland gick vi till datorklassrummet och skrev kod ”på riktigt” – Oj vilken känsla det var att se koden göra sitt jobb.
Det var ingen i min omgivning som var intresserad av programmering så mitt eget intresse fick vänta till universitetet.
Väl där stod valet mellan datateknik, psykologi, grafisk design och norska, men valet blev att studera datateknik!
Redan från början kändes det som 100% rätt val och jag kände direkt att det var självklart att jag ville arbeta som dataingenjör.
Det sista året hade vi dock en kurs som förändrade hur jag såg på programmering som yrke – HCI, eller människa-datorinteraktionskurs, fick mig att tänka mer på användaren och vikten av mjukvarans användarbarhet.
Berätta gärna lite om dina tidigare roller
Direkt efter universitetet började jag arbeta som gränssnittsutvecklare (frontend utvecklare) på ett mindre konsultföretag i Serbien. Att jobba som gränssnittsutvecklare just då innebar att vi mest utvecklade den synliga delen av webbsidor och tjänster. Den typen av utveckling passade mig eftersom jag tyckte om den visuella aspekten samt möjligheten att skapa någonting snyggt med kod.
Då, för 12 år sedan, talades det sällan om användaren eller om användarupplevelsen. Det var vanligt att UX-designerrollen inte fanns med i det digitala utvecklingslandsskapet. UX-motiverade uppgifter brukade vara inkluderande i designprocessen, i alla fall hos webbdesigner som var användarmedvetna och inte såg design som enbart konst.
På mitt dåvarandekonsultföretag hade vi fantastiska designers som verkligen tänkte på användarna genom sin design. Tyvärr träffade vi inte användarna under arbetsprocessen för att få insikter eller feedback. Vi gjorde vårt bästa att följa bästa praxis och tänka användarcentrerat när vi designade och utvecklade, men vi gissade egentligen utifrån vad vi trodde att användarnas behov och mål var. Till vårt försvar kan jag nämna att på den tiden var det inte världens enklaste uppgift att få kunden att se värdet av en bra användarupplevelse eller att få tid för allt som behövde göras för att säkerställa den.
Under en skoltermin var jag också föreläsare för webbutveckling och interaktionsdesign under en skoltermin. Det var väldigt roligt att få dela med mig av min kunskap och att få sprida vikten av användarupplevelse samt användarbarhet. Det här var på den tiden när många webbsidor gjordes i Flash. Några av dem hade väldigt innovativa navigationslösningar men var knappast användarvänliga – det tog flera minuter för eleverna att reda ut hur de kunde navigera och ta sig vidare på en sida.
Det var en spännande tid för webben att grafiskt komma ut från strikta gamla tekniska begränsningar, men också full med utmaningar – bland annat att inte glömma användarbarheten.
Hur vidareutvecklades ditt intresse för användarupplevelse?
Efter några år i branschen bestämde jag mig för att flytta till Sverige och lära mig mer om UX samt interaktionsdesign. Jag kom in på Mastersprogrammet ”Teknik för interaktiva system” på KTH. Om ni kommer ihåg så nämnde jag att efter högskolan hade jag svårt att välja mellan datateknik, psykologi, grafisk design och norska. Plötsligt hamnade jag här i Sverige (inte i Norge men nära) och studerade en fantastisk blandning av allt detta!
Under mina studier vid KTH frilansade jag med allt från grafisk design och webbdesign till utveckling. Då fick jag även möjligheten att utöva mina nya kunskaper inom användarupplevelse.
